Min praktik bygger på tecknande och en parallell rörelse av text. Mitt förhållningssätt till tecknandet är pragmatiskt och idealistiskt på samma gång. Jag tänker på min konstnärliga metod som situationer i förhållande till tecknandet. Språket finns med som en tecknad inre monolog vilken omväxlande låter detaljer och existentiella frågor färdas i tanken. Jag arbetar ofta rumsligt och med stora format, där tecknandet balansera mellan att vara eller att upphöra.
Zsuzsanna Larsson Gilice
Artist Statement
Min praktik bygger på tecknande och en parallell rörelse av text. Mitt förhållningssätt till tecknandet är pragmatiskt och idealistiskt på samma gång. Jag tänker på min konstnärliga metod som situationer i förhållande till tecknandet. Språket finns med som en tecknad inre monolog vilken omväxlande låter detaljer och existentiella frågor färdas i tanken. Jag arbetar ofta rumsligt och med stora format, där tecknandet balansera mellan att vara eller att upphöra.
Zsuzsanna Larsson Gilice
ABOUT
Text by Lars-Erik Hjertström Lappalainen, nov 2018, about Zsuzsanna Larsson Gilice’s work
Jag undrar om någonting har skadat förståelsen av konst så som föreställningen om mening. Som om det inte räckte med att konsten var. Det är svårt nog, att få det att vara som det ska vara och måttet för det ligger inte i en viss mening, eller i ett begrepp. Det ska vara skört, det ska vara en teckning, ett fragment, trasigt; det ska vara lager på lager, inget vitt ska synas och inget ska heller målas på väggen. Kanske är det en stängd dörr som bör göras? Något som är. Mycket. Det ska vara mycket. Från golv till tak. Från väggen och utåt. De ska flyttas runt. Spikhål måste alltså finnas. Flyttas runt för att det finns, om inte ett bättre och sämre, så åtminstone ett behov som ska tillfredsställas av att konsten är. Bättre och sämre finns. Det ska vara grått. Det ser ut som sten eller berg. Det är inte meningen. Det är inte något som det ska göra, det bara gör det. Ofrånkomligen. Det som inte ska vara men ändå är, är ofrånkomligt men inte nödvändigt. Tragiskt, på sitt sätt. Men ådringen är skör. Papperet är som det ska. Skikten är där. Myllret är där. Ord. Ord men ingen mening. Orden är. Ibland har de reparerats eftersom de ska vara reparerade om så behövs. Behovet måste få sitt, det är dess definition. Less is more, men det fina är att mer, mycket mer upplöser och försvinner. Mer är mindre och helst ska det inte vara någonting alls, bara uttryck, bara energin hos en stängd dörr som inte längre är där för att den har blivit obegränsad. Som energin efter någonting som har gått sönder, frigjord, på väg bort. Finns ljus i det.